Allt det roliga har ett slut!

Hallå där!

Påsken står för dörren. Läste i tidningen igår att svenska folket äter runt 4000 TON godis i påsk. Det är helt sjukt! Snart ser alla svenska ur som medelamerikanen, valfri tokning på om det är positivt eller negativt. Dagen till är det Långfredag, sen gammalt tillbaks är det en dag man inte ska göra någonting annat än ingenting. (Hängde ni med den?) Själv ser jag påsken som ett par dagars ledighet och en chans att komma hem och käka lira finmat, gratis... mumma!

Igår fyllde farsgubben 60! Galet gammalt när man tänker efter, han kan numera bli nämnd som gubbe när man pratar om honom. Han firades hemmavid med mat och dryck av de närmast sörjande. Vi var runt 30 pers och det vart trångt som f-n i vardagrummet när alla skulle få plats. Men det funkade klockers och kvällen var kanon. I present fick han en elgitarr av sin vänner, så nu är det dags för mamsen och skaffa hörselskydd. Tur man inte bor hemma längre säger jag bara.

---

IBF Falun blev igår utslaget ur SSL:s slutspel. Trist sorti på en annars bra sässong. Bara att lyfta på hatten för gnägget och gratulera till segern i tre raka matcher. Det tyder på styrka. IBF Falun har inte riktigt fått ordning på grejerna i slutspelet. Men jag skulle ändå vilja säga att det redan innan slutspelet drog igång inte såg riktigt bra ut. Vad det beror på vet jag faktiskt inte. Dock kan man inte ta ifrån grabbarna att de verkligen försökt och krigat hela vägen. Det ska dem ha en stor eloge för! Nästa år kommer att bli väldigt intressant, både spelmässigt och vilka spelare som kommer att representera föreningen. IBF Falun kommer tillbaka, var så säkra!

---

Runsten tog klivet upp i division 1. Äntligen! Efter flera år av kval så blev det alltså verklighet idag genom att man vann mot Odelberg/Gustavsberg hemma på Träffen. Matchen avgjordes först i sudden, 8-7 blev det till slut. Nu är det bara att ladda för en sässong med två stentuffa derbyn! Kan bli en kul sässong och i och med att Runsten tog klivet upp så visar det på att Gävle är en stad med en stark innebandykultur! Det är kanske bra det nu när stadens stolthet fiaskar i hockeyn.

---

I onsdags var jag och lirade lite småmål på skolan med ett gäng studenter. Vi spelade som brukligt var 3 mot 3. Dock var vi lite kort om folk så ena laget saknade avbytare. Vanligtvis spelar vi 7 minuters matcher och vinnarlaget får stå kvar. Men eftersom vi var så få så bestämde vi oss för att köra först till 10 och att man var tvungen att vinna med två måls marginal. (som i tennis med fördelköret, förstår ni?).

Den första matchen loosade mitt lag, så den matchen talar vi inte mera om. Däremot den andra matchen är lite intressant. Mitt lag var det lag som blev utan avbytare, tur att man är så grymt vältränad att det inte spelar någon roll. Matchen drog igång och lagen följdes åt målmässigt gela vägen. Vid ställningen 9-8 till motståndarna så börjar det här härligt nervpirret, det lite klassiska krigandet och snacket (Som iof hänger med hela tiden). Vi lyckas, såklart, kvittera. Och sedan följs vi åt målmässigt ändå upp till 12-12 då gör vi två mål och går segrande ur striden.
Ruskigt skönt kan jag säga! Men vad var edt nu som avr så speciellt med det här jämfört med tidigare matcher då? Jo nämligen att matchen tog 45 minuter att spela klar... som sagt var tur man är vältränad!

Hände såklart helt galna saker under matcherna som att Filip (Landslagsåkare i snowboard) under en av matcherna skjuter stenhårt i ribban bollen studsar ner i stolpen och sedan far den mot vårt mål och det var ruskigt nära att det blev årets självmål!

Under den sista matchen snubblar två spelare på exakt samma ställe, nåste vart en fläck tänkte vi andra, men icke. Inte en enda fläck nånstans på hela golvet. Tröttheten tog visst ut sin rätt på vissa håll!

---

Nu ska jag umgås med familjen. Låter innebandyn vila ett par dagar nu och tar nya tag efter helgen.

Morsning korsning!

//Pelle