Ledarskap och vinnarkänslor!

Morsning!

Blir en kort blogginlägg idag. Klockan är mycket men jag känner ändå att jag vill skriva ett par rader. Jag sitter och funderar kring känslorna av att vinna och förlora, tänker lite på Danmark - Sverige matchen från igår. Direkt efter slutsignalen, eller kanske redan när danskarna gör 1-0 så kändes det blytungt. Men med lite proportion till det hela och när man tar med sådanna faktorer som att Sverige förlorade hemma mot samma lag så inser man att det inte är den här förlusten som gör att Sverige inte går till VM slutspelet i Sydafrika.. visst Sverige skapar en hel del bra chanser i den här matchen som borde renderat i minst ett mål, tänker främst på bollen som är eller kanske inte är över kortsideslinjen (vad heter linjen egentligen, någon som vet?).

På ett sätt kanske det här resultatet ändå för någpt gott med sig. Jag tänker främst på en ny tränare men inte för att jag tycker illa om Lars Lagerbäck, tvärtom jag tycker Lars Lagerbäck är en fantastisk ledare och jag tror han är otrolig kunnig och vet precis vad och varför han gör som han gör i sina laguttagningar/taktiska drag med mera. Inom idrotten är det svårt att vara en bra ledare över lång tid. Det jag menar är att man som ledare har ett visst tankesätt som man vill förmedla. Något man tror på. Något man tror är nyckeln till framgång. Detta sätt och dessa tankar fungerar över en viss tid, men allt som oftast så fungerar det inte att köra samma sak och samma tänk år ut och år in. Spelare behöver inspireras för att lyckas och har man hört samma röst och samma tankar och idéer år ut och år in utan någon direkt framgång så är det läge att göra lite förändringar. Vissa lag som MAN UTD som kört med Sir Alex som ledare sen den franska revolutionen är ett unikt undantag. Dock är de alltid numera 12 man på planen. Nog talat om det.

Det jag menar är att Sveriges landslag i fotboll kommer att må bra med en ny röst och ett nytt tänk kring hur man ska spela fotboll. Lars Lagerbäck har gjort det fantastiskt bra men nu är det läge att ta in en ny röst och frågan är vem som skulle passa bäst?

Jörgen Lennartsson och Tommy Söderberg tror jag skulle kunna vara ett alternativ. Just för att de enligt mig verkar komplettera varandra otroligt bra. Dels känner de många av spelarna sedan de haft de i u21 landslaget. Dessutom verkar de sprida en enorm glädje omkring sig och just det där med att kul är otroligt viktigt inom idrotten för att lyckas. Jag skulle nog kunna tänka mig att börja spela fotboll igen om jag skulle få dessa herrar som tränare. Kanske inte så mycket för själva fotbollandet i sig utan mer för att det skulle vara intressant att se hur de skapar en grupp av vinnare, för det är jag övertygad om att de kan göra med i princip vilket lag som helst.

Just att skapa vinnare av vad som helst är något som vi i IBF Borlänge har lyckats med i år. Inför i år tappade vi en hel drös med spelare. Dessutom spelare som spelat högt upp i seriesystemet och år efter år producerat poäng i massor. Istället fick vi in ett gäng unga killar som vissa ens aldrig spelat en seniormatch, spetsat med några äldre plus att några av det gamla laget såklart var kvar. Med andra ord hade vi innan sässongen startade ett lag som inte många trodde på.

Nu står vi här med 9 pinnar efter 4 spelade matcher. Vi är ett lag som krigar, kämpar och sliter för varandra. Vi vinner som ett lag och vi förlorar som ett lag. Känslan av att vinna är det som driver mig att fortsätta spela innebandy på den nivån jag spelar på. Att känna att man är bäst är en galet skön känsla. Att man dessutom får dela den känslan med flera är helt underbart. Det är något som de individuella idrottarna går misste om, men det är deras val. Just nu är jag oerhört stolt att tillhöra det lag jag spelar i. Jag måste bara skriva det.

Behöver jag ens säga att vi vann idag..

In slapshot we trust! - gammalt LOTP ordspråk

//Pelle